Det gjorde vi. Hultsfredsfestivalen blir ett enda stort äkta leende på läpparna när jag tänker tillbaka. Känslan av att vi har bott på självaste Hultsfredscampingen i 6 dagar och levt det livet är så härlig. Jag vill att den känslan ska komma tillbaka nu, men det gör den inte.

Att vakna på söndagen på campingen med vetskapen "vi åker hem idag" var så otroligt sorglig. Vi hade precis haft The time of our lives. Jag kan inte sätta fingret på vad som var bäst, så svaret får nog bli blandningen av alltihopa. Hultsfred 09 slår t.o.m. Peace&Love. De som känner mig vet hur mycket jag bara älskar P&L, så när jag säger att Hultsfred slår Peace&Love - Borlänges stolthet, så säger det inte så lite.

Jag känner mig helt tagen av Det vi har upplevt den senaste veckan. Jag får tårar i ögonen när jag lyssnar på The Killers samtidigt som jag känner hur lyckligt allt var just då. Så att försöka beskriva "Hultan" det går inte. Men jag tänkte i alla fall berätta lite. Jag vill bara skriva av mig allt som hänt, allt underbart, allt fantastiskt. Men skulle jag göra det skulle jag få sitta i dagar och skriva och ändå skulle det inte gå att förmedla alla känslor och upplevelser. Så även om jag skriver mycket nu så är den känslan jag försöker få fram och de upplevelserna kanske en ynka procent av hur det var att uppleva det i verkligenheten. Att ha varit där.

Vi åkte som sagt till Hultsfred på tisdagen. Men i mitt huvud har den här resan pågått ända sen det blev bestämt att vi skulle åka dit. Varje dag har varit One step closer. Varje dag har jag längtat, lyssnat på mina favoritartister som skulle dit, laddat, sparat, planerat och fantiserat. Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att det skulle kunna blivit som det blev, att jag skulle känt som jag gjorde där nere på plats. Att det skulle vara så otroligt fantastiskt att åka på Hultsfred(!). Att det skulle bli en av de bästa veckorna i mitt liv, kanske den bästa dessutom är ju inget man räknar med precis.

Jag är så otroligt nöjd med den här festivalen, människorna, banden, glädjen, musiken, skratten, sjuka människor, trevliga människor, alkoholen, campingen, gemenskapen och allt det andra som gör en festival till just en festival. Jag är en festivalare känner jag, jag skulle kunna åkt vidare direkt nu. Jag skiter fullständigt i att jag har en extremt jobbig hosta, att jag är sjuk som fan och har feber och är helt sinnessjukt trött. Jag vill bara leva det livet om och om igen. Jag är så fruktansvärt lycklig då! Så på frågan ska vi åka dit igen är svaret så enkelt. - JA, ja ja ja ja ja! Vi kommer föralltid att återvända till Hultsfred, det bara är så. Efter det vi upplevde är det en självklarhet.

Efter en åtta timmar lång bussresa i tisdags så kom vi äntligen fram till Hultsfred. Det spöregnade i Borlänge och det fortsatte hela resan, då blev man lite skraj att det skulle bli en blöt vecka. Men så vart det inte, utan solen började skina när vi gled in i Hultsfred. Vi dunkade musik i Emmas stereo med våra nya Örebro-kompisar som vi träffade på bussen. Nämligen Anna, Stina Sara och Sara! Vi hade en jäkla kul resa och ingång till Hultsfred medans resten av bussen hatade oss för vårat röjj på bussen. Men "Det sket man väl i" som är mitt och Maobis nya uttryck under festivalen. Vi slog upp tälten och gjorde ett camp med Örebroarna. Ett mycket bra val, så underbara människor och glada, precis som det ska vara. Utan vårt otroliga bra camp hade inte resan blivit samma sak!

* Vi bodde grannar med en hel drös norska killar i 20-årsåldern. De var helt sjuka i huvudet, heeeeelt sjuka och helt galet roliga. Våra camp blev lite som ett enda stort. Det var alltid någon som var vaken och det var fest 24 timmar om dygnet och att sova var ju inte att tänka på. Att norskar är dumma i huvudet är ett faktum! Ett faktum som jag bara älskar. En norsk klunkade sin whisky och ramlade sedan ihop varpå alla kluddade ner hela hans kropp, en annan var en hejjare på massa sjuka historier och alla pikade varandra hela tiden och alla var fulla dygnet runt. Alla var högljudda och hade sinnesjukt bra humor, bättre går inte att beskriva dem.

* Vi hade även en hel drös med engelsmän som grannar en liten bit bort. Så engelska fick vi öva dessutom. Det var en skönt gäng med skön humor och jävlar vad vi har skrattat åt dom. Ett gäng engelsmän på en festival i Sverige. Men de var även väldigt artiga så man kunde få ett och annat givande samtal med de. Vi lärde de svenska och de var alltid fulla och glada, hade också en förmåga att pika varandra och retades med oss på ett skönt sätt hela tiden. Engelsmän är så himla söta måste jag säga, och deras accent, I love it. Jag är tacksam att jag träffade de, hade så många fina och roliga stunder tillsammans med de. En såg ut som Sam i Sagan om ringen också. Bilder kommer på det.

* Jag har fått upp ögonen ännu mer för två band, Franz Ferdinand och The Killers. Det var det bästa jag upplevt live. Känslan av att stå där och höra när de spelade Walk Away respektive All These Things That I've Done är magisk. Vi har sett Slagsmålsklubben stå nakna på scnenen och varit med om en stor jävla ring som bildades på deras spelning där alla sprang runt och var helt galna och folk kom ut helt blodiga och ja, helt sjukt var det. Men ett av de bästa minnerna. Vi har upplevt Regina spelandes på sitt piano, sätt klassiker som mando sahara och sounds. Förundrat mig över hur bra Kings of Leon är och njutit av Timbuktu tillsammans med Promoe och sett Markus Krundegård. Och så många fler har setts under festivalen.

* Vi fick våra mobiler vattenskadade av ett jävla pucko men vi fick hämnas genom att hälla flera hinkar vatten över honom.
* Vi har haft en pool som ungefär halva campingen fick upp ögonen för, när jag anna och liza skulle fylla upp den startades ett jävla vilt vattenkrig.
* Jag har åkt en så kallad "Duschbuss"
* Jag och Sara har blivit islängda i poolen av våra kära engelsmän.
* Jag har lärt mig massvis med nya roliga engelska ölspel, helt sjuka.
* Jag har upplevt sjukvårdstältet
* Jag har fått lera upp till låren på SMK's spelning, resten får tala för sitt.
* Jag har stekt i bikini i campet när det har varit översvämming hemma i Borlänge
* Jag har badat i Hultsfreds sjö
* Jag har varit på "nattklubb" i ett jävla stort partytält på campingen där det alltid var översmockat med folk. I det fanns discokulor och högtalare man bara kunde drömma om att ha själv. Det var en sån sjuk sak som utmärker Hultsfred från andra festivaler.
* Jag har börjat förstå norska och diggar norskar mer än någonsin.
* Jag har haft en stalker efter mig hela veckan
* Jag har gråtit till artister och skrattat av lycka på samma gång.
* Jag har träffat de allra sjukaste och roligaste människorna man kan föreställa sig.
* Jag är frälst i festivaler mer än någonsin.

Tack för det jag har fått uppleva den här veckan, alla underbara människor och all underbar musik. Tack för allt allt allt.
Nästa år ses vi igen Hultsfred. Jag längtar redan, och det kommer jag göra tills vi kliver på festivalbussen måndagen vecka 28 nästa år! Bilder kommer att komma, antingen blir det bara 2 stora facebook album eller så kommer de upp här också, det visar sig.

/ Jonna Maria Tillenius