nu är jag hemma. och det är det bästa som hänt mig känns det som, har verkligen längtat hem. nog för att de var jättegulliga där mot mig, all personal och sånt. verkligen helt suveräna. de hittade tillslut felet, har någon slags inflammation i magen, som med medicin ska troligtvis försvinna. så äter 11 tabletter om dagen nu, lär ju bli bra då.. men får inte röra mig typ, får inte ligga i solen på över en vecka tydligen, för en av medicinerna gör så att huden blir extra känslig. så vad fan ska man göra, strålande sol och skitvarmt. men får ligga i sängen och kolla på film i stort sett. men jag ska väl inte klaga eftersom jag slapp operation och sådant. är ändå glad att vara hemma. återbesök på onsdag för att kolla så att alla värden har gått ner igen, kolla så att jag mår bra. och gör jag det, ja då har jag blivit helt frisk! men om jag får ondare igen innan dess måste jag läggas in igen.. :( känns konstgt att vara sjuk på de här viset, ovissheten...

I torsdags så fick jag massa besök, det var trevligt :) men mamma har kommit ner typ 10 gånger om dagen och vart hos mig eftersom hon jobbar på operationsavdelningen som ligger våningen över där jag låg. fick även byta sovsal sista dagen, fick ligga i ett rum med 3 andra. nyoperarade.. de va ett jävla liv, sov ingenting, max 4 timmar. de snarkade hela natten, och på morgonen på sjukhus får man inte sova. på nätterna kommer de in o kollar så att man lever typ, och så får man mediciner massa jobbiga tider dygnet runt och kommer de in 6 på morgonen och tar massa jävla prover, och sen kunde jag inte somna om. och så började en tant prata med mig, och dra upp mitt skynke och de får man inte göra.. men hon var väl sällskapssjuk eller nåt. men drygt vare när jag ville sova.

i alla fall så kom de in på morgonen och sa, vill du vara med och prata med doktorn eller ska din mamma berätta sen? jag blev typ skiträdd för de lät så ledsna, så jag frågade om de var en dålig nyhet men de sa att det var nåt ganska bra. så då fick vi gå o prata med doktorn, då berätta hon att de hittat felet och att min snabbsänka hade börjat gått ner igen. så fick jag resten av mina mediciner som jag börjat äta, prata ungefär i 30 min med doktorn när hon förklarade massa saker. hon sa att de va tur att vi hade kommit in..annars hade de kunnat bli riktigt riktigt allvarligt..jag vet inte va som hade hänt annars, jag försökte att inte lyssna.

så nu får jag ta nya tag, om två veckor ska jag väl må nästan som vanligt igen. under tiden får jag leva på medicin och starka smärtstillande. snacka om att jag känner mig som tablettmissbrukare nu haha.. har även fått halsbränna av alla starka tabletter, drygt. men nu orkar jag inte sitta mer, ska sätta på en film nu och vila en stund.


kurera..


akuten, smygfotad. typ död


mamma på besök


märkt. typ


det va de där draperiet som damen på andra siden smygdrog upp hela tiden, så att jag inte skulle märka men efter 2 min hade hon dragt fram en hel meter.galet


fick inte röra mig, panikkänsla. haha rullstolsrejs med mamma till hennes kontor.


slutkörd. får hoppas att jag håller mig frisk i fortsättningen.
vill aldrig mer må såhär och vara heelt borta och dåsig. sova sova sova